DET BLOMMANDE FJÄLLET

DET BLOMMANDE FJÄLLET
KUDDFODRAL 50X50 CM

Material: Canvas.

Fjällen är en tuff och utsatt miljö för växtligheten.
En viktig faktor för fjällens växter är höjden över havet och hur långt norrut växtplatsen ligger.
Närheten till hav, och även andra stora vattenmassor, har, precis som på andra platser, stor betydelse för klimatet i fjällen.
Områden med kalkrik berggrund gynnar växtligheten och artrikedomen särskilt mycket.
Fjällens klimat är genomgående mycket stabilt.
Det förekommer inga större plötsliga förändringar och därigenom har växtarterna kunnat utveckla en rad olika anpassningar.
Växtperioden är kort i den norra delen av fjällkedjan, i de lägre delarna av kalfjället från midsommar till början av september.
I de delar av kalfjället som ligger på 1000 meter över havet är växtperioden från början av juli till i mitten av augusti – bara ca. fem veckor. 

NÅGRA AV BLOMMORNA PÅ FJÄLLET:

Fjällsippa – Dryas Octopetala
Fjällsippa är en mattbildande dvärgbuske som kan bli omkring en decimeter hög.
Bladen ser ut som ekblad i miniatyr, men är läderartade, vintergröna och filtludna på undersidan.
Fjällsippa blommar i juni-juli med stora vita blommor som sitter ensamma. Blomman har vanligen åtta kronblad.
Frukten är en liten nöt som har ett långt och hårigt spröt.
Fjällsippa karaktäriseras av de små ekbladslika bladen, de stora vita blommorna och de håriga fruktställningarna.
Den kan knappast förväxlas med andra arter. Utbredning. Fjällsippa är ganska vanlig i högfjällsområden.
Fjällsippa var en av de första växterna som vandrade in i Sverige efter istiden. 

Fjällgentiana – Gentiana Nivalis
Fjällgentiana är en lågväxt, ett- eller tvåårig ört. Bladen är trubbigt äggrunda och sitter motsatta på stjälken. Fjällgentiana blommar i juli-augusti med vackert klarblå blommor som bara är fullt utslagna i soligt väder. Fodret är sambladigt med fem mörkare ränder och fem smala foderflikar som är ungefär lika långa som kronpipen. Kronan har fem kronflikar som har fem små flikar mellan de större. Trots att arten är så iögonfallande då den blommar är den lätt att förbise då blommorna är slutna. Fjällgentiana är en art som huvudsakligen finns på kalkrika marker i fjällen. 

Fjällglim – Silene acaulis
Fjällglim är en flerårig, vintergrön, tätt tuvad ört. Stjälkarna är korta och greniga, bara ett par centimeter höga, och bildar vida platta tuvor. Bladen är syllika, en knapp centimeter långa, ljusgröna och har korta hår i kanten.
Fjällglim blommar i juli-augusti. Blommorna sitter ensamma på korta skaft, nästan nedsänkta i tuvorna.
Fodertuben är rödaktig och ungefär en halv centimeter lång. Kronbladen är grunt kluvna i spetsen och rosa och sällan vita. Arten är oftast tvåbyggare, det vill säga den har skilda han- och honplantor. Hos hanblommor sticker ståndarna ut ur blommans mynning, ståndarknapparna är vita. Honblommorna har tre långa vita stift. Fruktkapseln är något längre än fodret. 
Fjällglim bildar med tiden ganska stora, låga tuvor som ofta blommar rikligt och ger arten ett karaktäristiskt utseende. 
Utbredning. Fjällglim är ganska vanlig i hela fjällkedjan. Den är en karaktärsväxt för kalkrika fjällhedar, men växer även vid snölegor, älvstränder och på klipphyllor.

Lapsk alpros – Rhododendron lapponicum
Lapsk alpros är en till marken tryckt dvärgbuske med små elliptiska blad och rödvioletta blommor. Den är vintergrön och blir bara upp till en decimeter hög, men oftast är den endast fyra till fem centimeter. De nedliggande grenarna är grova och vanligen ganska knotiga, med gråaktig slät bark. 
Arten blommar i juni, blommorna sitter få tillsammans på korta rödaktiga skaft som också är klädda med sköldlika fjäll. Kronan är rödviolett, med kort tub och utbredda kronflikar, och stiftet är långt och böjt. 


Isranunkel – Ranunculus glacialis
Isranunkel är en flerårig, lågväxt, upp till två decimeter hög, kal och något köttig ört med vita blommor. Stjälkarna och bladen är ofta rödaktiga. Bladen är djupt handflikiga, med ganska korta trubbiga flikar. Isranunkel blommar i juli-augusti, blommorna är stora och sitter ensamma eller få tillsammans. Kronbladen är breda, först vita men med tiden rosa och till slut smutsigt brunröda.
Isranunkel är mycket karaktäristisk med sina köttiga blad och stjälkar och vita eller smutsigt rosa blommor. 


Purpurbräcka – Saxifraga oppositifolia
Purpurbräcka är en flerårig, krypande, vintergrön ört som vanligen är matt- eller kuddbildande. Stjälkarna nedliggande och har tätt sittande, korsvis motsatta blad. Bladen är små och triangulära med håriga kanter. Purpurbräcka börjar blomma mycket tidigt på våren, ofta direkt efter snösmältningen, men blommande exemplar kan påträffas långt in på sommaren. Blommorna är purpurröda och ganska stora i förhållande till växtens storlek. Frukten är en kapsel med många små frön.